“Snart upptäcker de mig” – hur man bemästrar bluffsyndromet

Du har garanterat upplevt det. Bluffsyndromet, eller Imposter Syndrome, är den där hemska känslan i maggropen som säger att du inte passar in. Du inte förtjänar att vara där. Du är ute på djupt vatten. Du är en bluff. 

Ibland verkar det som att alla andra vet exakt vad de sysslar med. De har fixat det för sig och är mer kompetenta, kapabla och komfortabla än dig. Snart upptäcker de att du inte passar in och ber dig packa dina saker. Det är en fruktansvärd känsla, men sanningen är att…

Alla drabbas av bluffsyndromet.

Det spelar ingen roll om du är en 22-årig, junior utvecklare på ditt första jobb eller om du är COO på Facebook – alla känner sig som en bluff då och då.

Sheryl Sandberg säger ”Det finns fortfarande dagar när jag vaknar upp och känner mig som en bedragare, osäker på om jag borde vara där jag är” och hon jobbar som, ja, COO på Facebook.

Det första steget mot att eliminera känslan handlar om att acceptera verkligheten. Det är exempelvis helt normalt att känna sig som en bluff när du är nyexad – du är en rookie i en värld av experter. Ge det några år. Du kommer att inse att alla improviserar sig fram, precis som du. Det finns såklart ”riktiga” experter, men det betyder inte att de 1) kan exakt allt inom sitt område och 2) inte tvivlar på sig själva. 

Kyle Eschenroeder beskriver detta på ett briljant sätt i sitt blogginlägg 21 Proven Ways To Overcome Impostor Syndrome:

”Du måste förstå att ingen vet vad de sysslar med. De flesta startups misslyckas. Miljardärerna du läser om misslyckas hela tiden. Ingen vet hur exakt allt funkar. Så många människor kommer att påstå att de vet allt, men de är alla lögnare.

Vår värld är ett resultat av modiga människor som vågat testa sina idéer, misslyckats och då och då faktiskt även lyckats. Ingen vet vad som kommer härnäst: Vissa är villiga att chansa och andra inte. Du är inte en bluff för att du testar något som kanske inte lyckas. Du är en hjälte.”

Steg två för att bota bluffsyndromet är att hitta sätt att hantera det när det slår till. Testa detta:

  1. Tänk på dina tidigare framgångar och känn stolthet. Tänk på det värde du bidrar med till din arbetsgivare. Jag menar, hur skulle de klara sig utan dig?
  2. Hoppa tillbaka i tiden, två till fem år. Visste du vad du vet nu? Tog du bättre beslut? Antagligen inte. Vi märker inte alltid av den stegvisa utvecklingen vi går igenom varje dag, men den finns där. Över tid byggs den upp till märkbara framsteg.
  3. Överskatta inte dig själv, eller andra. Sannolikt bryr sig andra inte så mycket som du tror om dig. Inte heller är de så perfekta som du tror. De flesta av oss hankar sig bara fram och försöker lyckas så bra som möjligt, precis som du.
  4. Be om feedback från dina kolleger och chefer. Inte nödvändigtvis för att mata ditt ego, utan för att det är bra att få ett yttre perspektiv på sig själv ibland. De kommer antagligen både berätta vad du gör bra, men även vad du kan ändra. Just konstruktiv kritik kan fungera som en katalysator för dig, då ditt fokus skiftas till att fokusera på hur du kan förbättras. Betydligt vettigare än att vältra dig i känslor av att vara en bluff.
  5. Den viktigaste punkten av alla: Jämför dig inte med andra. Det existerar ingen ”rätt” ålder att börja din karriär, byta jobb, köpa hund eller hus, skaffa flickvän, göra slut med din kille och så vidare. Folk gör saker på olika sätt, vid olika tidpunkter och med olika förutsättningar. Fokusera på dig själv!

Har du upplevt bluffsyndromet? Såklart du har. Vi vill gärna höra hur du gjort för att övervinna det. Hör av dig via Twitter eller Facebook och berätta om dina erfarenheter.